Vad är Taekwondo?

Taekwondo är namnet på ett själförsvarssystem, som förädlats till en kampsport och har sin djupaste tradition i den koreanska historien i åtminstone 2000 år. Kännetecknet för Taekwondo är användandet av händer och fötter i kampen för att motståndaren på avstånd. Alla rörelse är byggda på en defensiv anda då Taekwondo är utvecklad från självförsvar mot fiendens angrepp.

Då Taekwondo är användandet av händer och fötter i kampen för att hålla motståndaren på avstånd. Alla rörelser är byggda på en defensiv anda då Taekwondo är utvecklad från självförsvar mot fiendens angrepp.

Då Taekwondo förbättrar hälsan, välbefinnandet och kroppens balans tjänstgjorde den som medicin för folket som levde ett hårt och strävsamt liv i dåtidens Korea. Det viktigaste för Taekwondo som kampsport är inte att det är en utomordentlig självförsvarskonst utan att den ger utövaren självförtroende. Det gör utövaren generös i hans möte med svagare individer. Taekwondo-träning ger den enskilda en mental attityd av anspråkslöshet. Anspråkslöshet och generositet är fundamentalt baserade på självförtroende som alla individer åtnjuter och förbättrar i samband med idog träning.

Vad betyder Taekwondo?

Taekwondo är uppbyggt av tre ord, TAE, KWON och DO. TAE betyder fot. KWON betyder hand. DO betyder det mentala och fysiska sättet att utöva något. Med andra ord, det mentala och fysiska sättet att använda foten och handen i kamp, självförsvar och vardagsliv.

Det här är lite svårt för oss västerlänningar att förstå. För en korean som är fostrad och uppvuxen med Taekwondo sedan barnsben är allting Taekwondo.

Historisk bakgrund

Koreanernas förfäder hade sina religiösa riter i de förmodade föregångarna till dagens Taekwondo. Yongko, Tongmaeng, Muchon och Kabi är några av de slående exemplen på sportsliga aktiviteter från denna dunkla tidsålder. Den långa erfarenheten och utvecklingen ledde så småningom till den primitiva föregångaren till Taekwondo som hette Taekyon. Grottmålningar, daterade till Koguryo-dynastin (37 f.K.) uppdagades av en grupp arkeologer 1935, och visade scener från Taekwondo utövning. Den efterföljande Silla-dynastin blev mer berörd för sin Hwarangdo, en organisation som var baserad på militarism, utbildning och inkluderade den nobla ungdomen i dåtidens Korea. Hederskodex som Hwarang var uppbyggd på nationell lojalitet, lydnad och respekt mot föräldrar, uppriktighet mot vänner, mod i strid och undvikande av onödigt våld. Hwarangdo rekommenderade sin träning i rekreationssyfte vid sidan om de militära och mentala kampövningarna de själva utförde.

Under Koryo- och Yi-dynastierna benämndes Taekwondo ’Subak’, som uppenbart blev enormt populär då man även utövade detta inför kungligheter och publik. Detta var samtidigt som Kung-Fu blev populärt med sina två system Neikya och Weikya. Under denna era publicerades även en bok som visar populariteten hos gemene man, inte enbart inom den militära träningen.

Hur tävlar man?

Tävlingen är uppdelad i två avdelningar, Kamp (Gyorogi) och Mönster (Poomse). Kamptävling utföres på en effektiv matchyta på 8 x 8 meter. För både herrar och damer och juniorer gäller åtta viktklasser. Matchtid 3 x 3 minuter med 1 minuts vila i rondpauserna. Under den effektiva matchen gäller det att med kontrollerade slag och sparkar skaffa sig poäng genom att träffa tillåtna ytor. Slag mot huvudet är förbjudet. De ytor som är tillåtna är försedd med för ändamålet godkända skydd. En normal match brukar sluta med 3-2. Detta visar hur restriktiva de fyra kantdomarna är i sina bedömningar. Vid sidan av fyra kantdomare finns även en matchdomare som agerar och justerar felaktigheter under pågående kamp. Att dessa fem domare är korrekta i bedömningar är jurybordets uppgift som utifrån övervakar tävlingen. Mönstertävling genomförs på motsvarande matchyta utan skydd och matchledare. En jury utser vinnare genom poängbedömning av det uppvisade mönstret. Här tävlar man alltså enskilt och i lag.